Never trust a man that doesn`t drink

Øystein Djupedal er ikke den første politikeren som har gjort dumme ting i fylla. (Jeg synes faktisk han gjør mer dumme ting i edru tilstand, men det er en annen skål.) Han blir ikke den siste heller.

Forskjellen er at nå bringer mediene informasjonen ut til folket. I detalj. Umiddelbart. Før var ofte journalistene like dritings som politikerne. Derfor ble det ikke publisert. Ikke før politikerne var gått av. Da kom det gjerne en biografi som gav oss informasjonen. Nå går man lenger og gir oss detaljene der og da. Jeg vet ikke om jeg vil vite det.

En vis mann har sagt: ”Never trust a man that doesn`t drink”. Det er noe i det.

I 1979 var hele AP-ledelsen på tidenes fuktigste tog-tur, mellom Oslo og Trondheim. Både politikere og journalister druknet i glasset. Bare en var edru (Jens Solli) og han fikk et kjempescoop om at finansminister Per Kleppe og Ap-regjeringen ville fjerne rentefradraget. Men ingen skrev om hvem som var full eller ikke. Før mange år senere

Winston Churchill drakk en flaske whisky om dagen og banket avholdsmannen Hitler nesten helt alene. Ingen ville den gang komme på tanken om at han var en dårlig rollemodell for det britiske folk.

Tilbake til Djupedal. Jeg har aldri likt mannen eller den politikken han står for, men det går an tenke noen prinsipielle tanker for det. Jeg orker ikke å frembringe de harmdirrende moralske anfektelser over hans eventuelle fyllekule på landsmøtet. Det blir bare dumt og kunnskapsløst når noen kommentatorer bringer inn hans eventuelle rollemodell for den oppvoksende slekt, som han er minister for. Bullshit, er et dekkende ord for det.

Vi skal passe oss litt for denne moralistiske, fordømmende holdningen og tenke gjennom hva slags mennesker er det vi ønsker oss i politikken.

Journalister og redaktører kan kanskje granske sin egen lever og tenke gjennom det de gjør med denne sterke personfokuseringen. Hvorfor skal noen utsette seg for denne eksponeringen frivillig? Kan personfokustyranniet gjøre at vi mister de gode talentene. De som ikke synes det er verdt en helside i Dagbladet eller VG, bare på grunn av litt høy grunnpromille.

Uavhengig av mitt politiske ståsted vil jeg ikke ha politikere som ikke er menneskelige og gjør menneskelige feil. Jeg vil ikke ha et dydsmønster som ikke har tryna skikkelig en gang i blant. Jeg tror ikke noen blir dårligere politikere om de har tatt seg en dram for mye. Selv på et landsmøte. Snarere tvert i mot.

Jeg er mer skremt av utsiktene til å bli styrt av en politisk robot med fortid fra søndagsskolen. Og som aldri gjør en feil. Sett med egne øyne.

I Djupedals tilfelle synes jeg politikken han står for, er et større problem enn at han har tatt seg en pinne for mye. Kanskje han skulle blitt kunstner i stedet. De skryter heller på seg en fyllekule eller flere.

Si meg hvem du omgås.......

SVs landsmøte har hatt besøk fra "søta bror". Sluggeren Lars Ohly fra Vänsterpartiet herjet med høyrekreftene. Om vi skal tro Heikki Holmås. Og det bør vi kanskje.

Ohly er en omstridt mann for å si det forsiktig. Hans lange og dype fascinasjon for totalitære regimer er vel utviklet. Noen ganger blir det litt pinlig å bli minnet på hva man har sagt, men det får stå sin prøve.

Siden Ohly i talen til SVs landsmøte var spesielt opptatt av polske arbeideres situasjon kan vi jo starte der:

Da VPKs partiavis Ny Dag var kritisk til militærets maktovertagelse i Polen og ikke minst at polske arbeidere ble skutt og drept, ja da angrep Lars Ohly avisen for at de skrev at østblokklandene ikke lenger var positive eksempel. Men det er selvsagt ikke så ille som å betale lav lønn i landet som Ohly har kalt imperialistisk: Sverige.

Her er et knippe gullkorn fra Lars Ohlys munn:

"De socialistiska staterna utgör genom sin existens och sitt exempel ett bålverk för freden och socialismens sak i världen."
Lars Ohlys tal till KU kongressen 1983

"De socialistiska staterna har i motsats till de imperialistiska staterna ett objektivt intresse av freden. De socialistiska staterna tvingas att rusta för att inte riskera sin egen utplåning."
Lars Ohlys tal till KU kongressen 1983

"Marxsism-leninismen är ett bra, riktigt och viktigt begrepp."
Artikel signerad Lars Ohly 1983

"...att vi klart och tydligt markerar mot reformistiska och icke-leninistiska inslag och tendenser i ungdomsförbundet."
Artikel signerad Lars Ohly 1983

"Det finns kamrater inom vår rörelse som vill ifrågasätta Lenin och leninismen."
Artikel signerad Lars Ohly 1983

"När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter....inte sprida dem vidare."
Lars Ohly, efter en kritisk artikel i Röd press om förhållandena i DDR

"...i ett samhälle som vårt där kommunisterna framställs som odemokratiska, Sovjetunionen som en diktatur..."
Lars Ohly, om Sverige

"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

"För mig är demokrati inte enbart demokratiska fri- och rättigheter i form av mötesfrihet, yttrandefrihet, strejkrätt m.m.
Demokrati måste också innefatta avskaffandet av utsugningen och klassförtrycket. Med en mer fullständig syn på demokratin så blir det inte så enkelt längre att fördöma de socialistiska staterna som odemokratiska."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

"Vi får aldrig acceptera ett demokratibegrepp som står höjt över klasskampen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

"Den sovjetiska invasionen av Afghanistan är en besvikelse som vi får bära."
Lars Ohly, tal till KU-kongressen 1983

"Det kan vara så att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna är den enda möjligheten för arbetarklassen att slå vakt om den största demokratiska reformen vi känner till - avskaffandet av utsugningen och kapitalismen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning

"Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och ekonomisk rättvisa."
Lars Ohly, Dagens Politik 27/12 1996

"Marxisim-leninismen är vårt värdefullaste instrument när vi försöker nå en framgångslinje i vårt dagliga politiska arbete."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning

"Vi förblindas inte och förvånas inte när vi ser att det socialistiska samhällsbygget är förknippat med problem. Vi har lärt oss att uppbygget av socialismen inte är någon tebjudning."
Lars Ohly, tal till KU kongresssen 1983

"När upphörde de socialistiska staterna i Östeuropa att spela en positiv roll för den västeuropeiska arbetarklassen inställning till socialismen?"
Fråga från Lars Ohly efter en ledare i Ny Dag som ifrågasätter de socialistiska staternas positiva roll.

"Jag är både kommunist och demokrat."
Lars Ohly, Aftonbladet 13/12 2003.

"Mitten i vänsterpartiet har alltid per definition varit där jag står."
Lars Ohly, Aftonbladet 13/12 2003.

"Nej, jag har funderat på det faktiskt. Ni får gräva på. Men jag tror inte ni kommer att hitta något."
Lars Ohly på frågan om han har några lik i garderoben. Aftonbladet 13/12 2003.

"Jag har ett lik i garderoben. Jag var nämligen medlem i folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden. Det tycker jag är mycket svårare att försvara än att jag kallar mig kommunist."
Lars Ohly, Aftonbladet 13/12 2003.

"Vi kommer aldrig att gå med på att detta begrepp stryks ur ungdomsförbundets program eller riktlinjer."
Lars Ohly om begreppet Marxism-leninism i Kommunistisk ungdoms interntidning.

"Vi är ett demokratiskt parti. Därför tycker jag inte det finns någon anledning att ha Lenin på väggen."
Lars Ohly, TV4 17/9 1998

"Ingen i vänsterpartiet har Lenin som förebild."
Lars Ohly, 27/12 1998 i Dagens Nyheter

"Jag står för en modern leninism baserad på klasskamp."
Lars Ohly, våren 1999. Intervju i engelska tidskriften Renewal

2Kan ni citera mig eller någon annan vänsterpartist som en enda gång brustit i demokratisk trovärdighet?"
Lars Ohly, Dagens Nyheter 24/2 2000

"För mig så handlar det om att vara trogen de ideal jag har varit trogen ända sedan jag blev politiskt aktiv i vänstern på 70-talet."
Lars Ohly, Ekots lördagsintervju 24/1 2004

"Jag hörde till dem som inte fullt ut förstod sprängkraften i människors krav på förändringar och på att demokratiskt kunna kontrollera sin utveckling."
Lars Ohly, Uppdrag granskning oktober 2004 ( I forbindelse med at han i 1989 hadde vært misfornøyd med Murens fall)

Om du ønsker mer info om Lars Ohly, kan vi anbefale Uppdrag granskning.

Det skal bli spennende å se resten av gjestelisten på SVs landsmøte.

Har venstresida hegemoniet?

Erik Solheim inntar dommer-rollen i Dagbladet i dag. Og dømmer den globale høyresiden ut. Dette baserer han på to saker som i følge ham selv er det eneste som definerer det globale samfunnet i dag: Irak og klima.

Det er nok i enkleste laget som analyse betraktet. Solheim overser en meget viktig faktor i globaliseringen. Den markedsliberalistiske tilpasningen som skjer i Kina og bl. a. Vietnam. Disse to landene som til overmål er kommunistisk styrt har gått meget langt i å tilpasse seg kapitalismens lover. Og er blant de raskest voksende økonomier i verden. Kina nr. 1 og Vietnam nr. 3.

Fredag 16. mars var en merkedag i så måte i Kina. Da vedtok Folkekongressen i Kina med overvelvende flertall (2799 av 3000 delegater) en lov som sidestiller privat og statlig eierskap. Dette sikrer den private eiendomsretten. Selv om staten eier all jord, vil den nye loven sikre privates rettigheter til boliger og firmaer. Og ikke minst kompensasjon ved statlige reguleringer.
I dag står den private sektoren for 65% av brutto nasjonalprodukt i Kina og 70% av skatteinntektene. Det må være et paradoks for sosialistene. At kommunistiske styrte land kaster planøkonomien overbord som vrakgods.

I tillegg vedtok man en lov som sidestiller nasjonale og utenlandske beboere med hensyn til skatt. Tidligere betalte utlendinger dobbelt så mye som kinesere. Nå skal begge parter betale 25% skatt.

Dette er noe av det Erik Solheim underslår når han dømmer høyresiden ut i det globale samfunnet. En sterk privatisering basert på markedsliberalisme. Og det skaper større velstand for de fleste innbyggerne. Ikke bare for en priviligert elite.

Det gjør nok vondt for sosialistene å se det som skjer, så vondt at man fortrenger det.

Har Senterpartiet funnet Sareptas krukke?

Milliardene sitter løst når Sp har landsmøte. Alt i den gode saks hensikt selvsagt. En sak er at de ønsker et statlig fond som skal kjøpe aksjer hver gang Askeladd Røkke selger seg ut. Men de vil ha mer.

I et forsøk på å skaffe aktivitet til Åslaug Hagas regionreform har landsmøtet besluttet at hver region skal ha sitt eget Vegvesen. Paradoksalt nok til partifelle Liv Signe Navarsetes høylytte protester.

Navarsete har nettopp avsluttet rasjonaliseringen av det samme Vegvesenet, redusert til 5 regionkontorer, redusert med 720 medarbeidere og spart 270 millioner. Det distraherer ikke Senterpartiet. Det er bedre å bruke 300 mill på byråkrati enn trafikksikkerhet.

Åslaug Haga har en vid definisjon av hva som er desentralisering og distriktsutbygging. Det gjør at hun kjemper for å flytte Veterinærhøgskolen fra Oslo til Ås. Sånn ca. 3,5 mil. At det blir 1,2 milliarder dyrere enn nybygg i Oslo, betyr lite. Penger har vi nok av. At Ås er hjembygda til Åslaug Haga, er selvsagt tilfeldig og denne skribent skal ikke være så ufin at han antyder at det har hatt betydning.

Og snart er det landbruksforhandlinger. Hold på lommeboka, Kristin

Nåløyet er like trangt i Forfatterforeningen

Frid Ingulstad og hennes likesinnede serielitterater må fortsatt vente på sitt medlemskap i Forfatterforeningen. Nåløyet er ikke blitt utvidet. Nå er jeg litt usikker på om Ingulstad skal være lei seg eller ikke.

Man kan jo undre seg litt på hvem som slipper inn når man leser Aftenposten i dag. Arne Berggren som for tiden er mest opptatt av om Dag Solstads bustete hår og Jon Fosses sære væremåte leverer det siste og knusende argumentet:

Vi må justere litt, sier han. Men Frid Ingulstad og andre kioskromanforfattere vil han ikke slippe inn: - De tilhører et annet kretsløp, det ville være som å organisere fysioterapeuter i arkitektforbundet.

Det er dette du må slite med om du fortsatt vil bli medlem, Frid.

Trøst deg heller med Woody Allen. Da han ble spurt om å bli medlem i Rotary, sa han:

"Nei takk, jeg kan ikke tenke meg å bli medlem i en organisasjon som vil ha meg som medlem"

Gjør døren lav, gjør porten smal

Biskop Kvarme har ødslet av sin nestekjærlighet. Denne gang er det prest Sven Josefsen som har fått føle Kvarmes varme og inkluderende holdninger.

Sven Josefsen får ikke virke som vikarprest i Bryn Kirke i Bærum. I en 30%-stilling der Josefsen skulle ha ansvaret for to begravelser i uken og en gudstjeneste i måneden. Josefsen er ikke faglig inkompetent. Ikke har har forgrepet seg på sine sognebarn heller. Da kunne man gjøre som vanlig, dysse ned saken. I Guds navn.

Nei, det er langt verre. Josefsen er homofilt samlevende. Derfor må Kvarme vokte sin hjord. Slike ulver som Josefsen kan ikke slippe inn i innhegningen. Skaden kan bli utbotelig.

Jeg gratulerer biskop Kvarme og menighetsrådsleder Tania Randby Garthus i Bryn menighetsråd for deres tolerante og inkluderende holdninger. Blir døren lavere og porten smalere kommer snart ingen inn. Det er kanskje like greitt.

Det er makt i de foldede hender.

(Til slutt vil jeg bekjenne mine egne synder. Overskriften rappet jeg fra Budstikka. Jeg håper på syndsforlatelse.)

Storebror ser deg - lenge

Fredag diskuterte Stortinget EUs datalagringsdirektiv. Et forslag fra Venstre om maksimum 6 måneders lagring ble forkastet. Personvern og personlig integritet har dårlige kår i dagens samfunn.

At et parti som Høyre kunne stemme mot, viser at deres uttalte bekymring om overvåkingssamfunnet og enkeltindividets rett til beskyttelse og integritetsvern, ikke har stor verdi. Det er notert.

EUs datalagringsdirektiv krever lagring av alle trafikkdata i 6 - 24 mnd. (ikke innhold) for fasttelefon, mobiltelefon, IP-telefoni, e-post og internett, fra og med 15. september i år.

Innføringen innebærer en endring i rettstilstanden. Vi har tidligere gått ut fra at vi er uskyldige til det motsatte er bevist. Nå overvåkes alle med den forutsetning at nå er vi skyldige inntil osv.

Staten øker sin makt over individene og politikerene kan øke sitt revir på vår bekostning. Det er en skremmende utvikling, der man ofrer den personlige friheten på terrorismefryktens alter. Også i Norge.

Det er all grunn til å lytte til de som har satt seg godt inn i direktivet og de implikasjoner det kan medføre. En av dem er Karl Trygve Kalleberg ved Institutt for Informatikk ved UIB. Han er ganske skremt av det han ser.

- Dette er et skremmende farlig steg i retning det totalitære samfunn, der alle våre bevegelser blir lagret og arkivert til minste detalj. Faren for identitetstyveri øker sterkt, for den identiteten som blir lagret tilhører ikke nødvendigvis en potensiell terrorist.

En annen som har kjempet mot dette direktivet er Integritetsombudsmann Per Ström ved den svenske tankesmia Den nya välfärden. Jeg vil anbefale alle å lese hans skremmende rapport "Med storebror i uppfinnarvärkstaden".

I Norge er debatten fraværende. Vi luller oss inn i en tankeverden om at dersom vi ikke har noe å skjule, så er det vel ikke så farlig om myndighetene overvåker oss. Naivt og søtt. Litt Kardemommebypreg.

I debatten rundt Se og Hørs metoder har vi vel fått en enkel demonstrasjon på at alle opplysninger om oss er til salgs. Men pressen bryr seg ikke om de prinsippielle debattene. Det kommer stadig noe i veien som skygger for utsikten.

Ord som kommer fra en maskin har ingen sjel

Det sitter en gammel mann i Ho Chi Minh-byen. Han er profesjonell brevskriver og knytter kontakter på tvers av kontinenter med sin fyllepenn. 60 år har han bak seg som brevskriver og han har flere ekteskap på samvittigheten.

Jeg kom over denne søte historien i Spiegel online. I en tid der ikke noe kan gå fort nok og der maskiner ordner det meste av vår kommunikasjon, var det en lise å lese om Duong Van Ngo.

Han er en megler i ord. Han velger hvert ord med forsiktighet, formulerer seg med stor nøyaktighet og gnikker og gnir på hver formulering for å få frem den rette meningen. Han forstår godt hvor viktig ord er og hvilken skade de kan gjøre. Ngo sørger for å korte avstanden mellom mennesker, rådgir og trøster dem, diskret og med pietet og perfeksjonisme.

Ngo mottar selv mange brev adressert til "Letter Writer, Main Post Office, Saigon. Han mottar aldri e-post fordi han hater pc-er og mobiltelefoner:

"Words that come from a machine have no soul"

er hans postulat. Og gir en begrunnelse som mange kanskje kjenner seg igjen i:

"People who use such machines have lost all politeness and sense of prober style"

Godt sagt, Ngo.

Granskningsutvalgets 4. medlem

I utgangspunktet skulle granskningsutvalget i Valla-saken ha 3 medlemmer. Trodde vi. I realiteten har det hatt 4. I hvert fall om vi skal tro det vi leser i VG. Olav Versto er tydeligvis like godt orientert som de øvrige medlemmene.

Det merkelige er at Olav Versto og VG bare har følt behov for å referere kun fra det som er negativt for Valla. Noe han og avisen har gjort nesten daglig. Det kan skyldes to ting. Det har ikke fremkommet noe som er positivt for Valla, eller så har VG sin egen agenda i dette spillet.

Jeg er tilbøyelig til å tro det siste. Det føyer seg inn i VGs historie. VG kjørte sitt løp på 80-tallet mot Odvar Nordli. Den gang med møbelhandleren på Jessheim, Arvid Engen i kulissene.

De kjørte sitt løp i striden mellom Jagland og Stoltenberg. Noe som er grundig dokumentert i Rolf E. Halses Masteroppgave: "Maktkamp i åpent landskap".

Man kan jo spørre hva VG ønsker å oppnå og hvem sitt ærend de løper. Tåler de en granskning?

I mellomtiden nærmer vi oss "dommens time", da granskingsutvalget legger frem sine funn. Det som ikke allerede er presentert i VG. Kanskje vi da også får høre om det som ikke er lekket til VG. Eller skrevet om i avisen. Det er jo ikke sikkert det er samme sak.

For de som fortsatt tror dette handler om en personalsak, ønsker jeg fortsatt god søvn i naivitetens drømmeland. I så fall kan jeg anbefale å studere den politiske historien. Man trenger ikke gå langt tilbake heller.